Kontrollerkort och BBU
De flesta som läser HighPoint tänker direkt billigt skräp som inte funkar som det ska. HighPoint har inte helt oförtjänt ett ganska dåligt rykte. Därför är det vågat att köra på ett av deras kort i det här bygget. Förhoppningsvis kommer det att klarna framåt slutet av detta inlägg och ni kanske kan dela vår uppfattning att det kan göra sig i en kraftmaskin.
Nästan alla HighPoints grejer är bara vanliga billiga SATA2-kontrollerkort med lite flash-RAM att lagra diskkonfiguration i. Alltså likvärdigt med de flesta inbyggda SATA2-kontrollers. Det är egentligen ingen skillnad på att köra dessa korts RAID-inställningar jämfört med operativsystemets. Allt sker ändå i mjukvara och chansen är stor att operativsystemets RAID-implementation slår korttillverkarens på fingrarna.
HighPoints 3000-serie är däremot helt hårdvarubaserad. Eller traditionell RAID, där kretsar på instickskortet sköter allt arbete som har med stripning eller paritetsberäkning att göra.
Under kylflänsen sitter Intels IOP341 klockad i 800MHz
Vårt ovannämnda kort är det bästa HighPoint har till salu och använder Intels IOP341-processor. Ettan i slutet förklarar att chippet har en Intel XScale-kärna. Det finns således en IOP342-version också med två kärnor men det blir ganska poänglöst när vi bara har åtta SATA2-kanaler.
XScale-processorn kan vara klockad i upp till 1,2GHz men i HighPoints fall är den klockad till stabila 800MHz.
IOP341 är ett så kallat SOC-paket. Chipet innehåller allt som behövs för att tillverka en RAID-kontroller: paritetsberäkning (XOR, RAID 6 P+Q och CRC32C), PCIe interface och SATA2 portar med mera. Läs här om du vill veta mer.
Tredjepartstillverkaren (HighPoint i det här fallet) behöver bara etsa kretskort med linjer mellan IOP341-sockeln och PCIe- och SATA2-kontakterna. Visst tillkommer det lite mjukvara ovanpå för att definiera RAID-konfigurationen men det är inte direkt en komplicerad uppgift – ens för HighPoint. Det är svårt att misslyckas när någon annan som Intel i det här fallet, har gjort nästan allt jobb åt en. Därför känns det ändå tryggt att välja denna kontroller trots att den kommer från en tveksam tillverkare.
Fortsättningsvis är kontrollerkortet bestyckat med 256MB 533MHZ DDR2 ECC RAM. Detta minne kan användas i write-back-cachat (vad ska vi ta oss till – finns det svenska ord för dessa termer?) läge då kortet bestyckats med en batterienhet som kan hålla minnet på kretskortet levande i upp till 72 timmar.
Kontrollerkort med batteribackup monterad
Normalt arbetar ett operativsystem eller kontrollerkort i ett av två lägen. Antingen i write-through eller i write-back. I det förstnämnda garanteras datasäkerhet genom att systemets skrivinstruktioner går ner direkt på hårddisken och semtidigt lagras i cachen. Dessvärre är det ineffektivt men alternativet skulle vara att data riskerar att gå förlorad. För majoriteten av oss användare är det oacceptabelt.
Genom att använda ett batteri till cache-minnet på kontrollerkortet kan det garanteras att det som cachas där till slut skrivs ned på disk. Det gör att vi kan använda det mycket fördelaktiga write-back-läget.
Skulle någon dra ut sladden på datorn medan data ligger lagrad i kontrollerns cache-minne, har vi 72 timmar på oss. Nästa gång datorn startas passar kontrollern på att skriva till disk, det som annars hade gått förlorat.
Till sist, en av grundkriterierna för bygget är att systemet ska fungera lika bra i OSx86 och Linux som i Windows. Detta kort är kompatibelt med Mac OS X och är enligt tillverkaren det snabbaste kort som existerar till Macintosh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar